Jag och min träning

Jag har alltid varit en person som aldrig riktigt kunnat svara på frågan "Vad är din hobby?". Jag fastnade aldrig för någon sport som barn och inte något annat heller för den delen. Nu i vuxen ålder är väl träning det jag kan kalla för min "hobby". Dock har jag varit en periodare med träning. Jag kan köra stenhårt i 1 år för att sedan tappa motivationen och inte riktigt hålla igång under ett halvår för att sedan köra all in igen. Crossfit fastnade jag för i slutet av 2010 och höll på med det aktivt under 1,5 år och fick fantastiska resultat både ytligt, konditionsmässigt och styrkemässigt. Men då Crossfit handlar mycket om att slå sina tidigare tider och öka sina vikter så fick jag nog när jag blev besviken varje gång jag inte lyckades. Träningen blev ett sådant enormt krav och jag förlorade träningsglädjen och slutade. Det tog lång tid innan jag riktigt hittade tillbaka till träningen och tränade kontinuerligt igen.

Jag under 2012 när jag tränade som mest

När jag väl hittade tillbaka var det styrketräning jag fann glädjen i igen. Nu har jag tränat aktivt (förutom ett tag under graviditetens mitt) sedan i oktober 2014. Jag är medlem på ett gym där utbudet är enormt så jag fann min passion i tung styrketräning, cirkelträning i grupp samt yoga. Löpning är en sådan grej jag VILL älska men jag har inte lyckats än. Ändå springer jag lopp för att försöka hitta lyckan i det. För 11 månader sedan exakt faktiskt så sprang jag Prag halvmara. Det största jag gjort löpmässigt. Jag var rädd för att kroppen inte skulle hålla då mitt distansrekord var 14 km. Men jag fixade det. På 2:29:39. Med känslan "detta var inte SÅ jobbigt". Där och då älskade jag löpning. Likadant kände jag under Springtime 2014 då jag sprang 10 km på 52:35 och känslan efteråt var "hade det inte varit för skoskavet efter 8 km så hade jag kunnat spurta lite till". Det är den känslan jag vill ha efter ett lopp. Inte det att jag inte ger mitt yttersta utan att jag inte är totalt avskräckt när jag kommer i mål. Så jag har kommit fram till att om jag ska löpträna så är det för att springa långt. Jag hatar korta distanser där jag ska ta ut mig till blodsmak varje gång.

Jag och Ulrika efter Prag halvmara i mars 2015

Nu under graviditeten har jag inte lyckats hålla igång träningen som jag velat. Jag tränade aktivt fram till v.10 sedan hade jag uppehåll till v.20 då jag försökte ge mig på det igen utan att direkt lyckas. Promenader har jag dock gått hela graviditeten, minst 4 ggr i veckan. Från det att jag gick hem, för en månad sedan, har jag lyckats köra 3 st indoor walkingpass i veckan och några promenader utöver det. Mitt bäcken strular nu så promenader försöker jag undvika då det oftast gör ont. Mitt mål är att köra på i detta tempot så länge jag orkar och min målbild är att jag ska ha tränat ända in på förlossningsdagen. Nästan.

Efter förlossningen blir det vila tills kroppen återhämtat sig. När den känner sig redo kommer jag anmäla mig på en "Back on track"-kurs hos Sara som driver ett företag med mammaträning här i stan. Och så fort kroppen känns redo kommer jag att ta upp styrketräningen igen. Och ett lite mer "långsiktigt" mål är att springa Prag halvmara igen om ett år ungefär.

Så häng med på min träningsresa!