Våren, massuppvaknande

Våren är här! Det ligger något lugn över naturen tycker jag. Himmeln är återigen blå efter att man varit van vid alla "flygplanssträck" som sedan färgat himmelen vit. Alla buskar i trädgården har slagit ut och även påskliljorna har kommit upp.

Idag har vi njutit av solen och värmen utomhus nästan hela dagen! Mornarna är kalla och frost ligger på gräset, men från ca 11 var det varmt och gott. Medan dom stora sov där inne och Alma ute i vagnen satte jag mig på lilla trädäcket och läste i solen. Jag kunde för första gången i år sitta ute utan jacka i solen. Vi var sedan ute till kl 16. Barnen gungade, lekte med pinnar osv. Ellen tog helt plötsligt igår tag i springcykeln och berättade att hon kunde cykla. Minsann. Hon sprang lite med den. Hon har totalvägrat att använda den när vi försökt introducera den. Det har bara varit trehjulingen som gällt. Men nu kanske det släpper. Hoppas! Tror både hon och Noah hade älskat det om dom bara knäcker koden. 

Livet flyter på som vanligt trots krisen i världen. Vi är ju dock övertygade om att det kommer något så härligt ut av detta. Ett massuppvaknande. Folk börjar ifrågasätta vad som pågår, inser vad som verkligen betyder något i livet när allt ställs på sin spets. Det är på tiden att människor börjar tänka till lite själva och slutar sitta i knäet på storebror. Det gäller att vara sin egen förare och göra sin egen research och sluta förlita sig på det som serveras. Men vi märker att fler och fler faktiskt börja syna igenom. Vi håller energin hög och mediterar varje dag. Omger oss med positiva energier, då det verkligen behövs med tanke på all skräck och skrämsel som sprids i media. Vi har börjat sätta telefoner och ipad på flygplansläge om dagarna och sätter bara på dom när vi ska kolla något särskilt. Det har blivit ännu viktigare för oss att vara här och nu mitt i allt detta. Eftersom vi har barn så är det väldigt lätt att vara här och nu om man bara tar bort distraktionerna. 

Och vår minsting har hunnit fylla 1 år. Ett helt år. Jag fattar ingenting. Min lilla bebis. Som inte längre är någon bebis. Jag är visserligen glad att bebistiden är förbi även om det såklart känns i hjärtat eftersom jag i stort sett haft bebisar konstant i snart 4 år... Men jag gläds åt att dom växer för det blir faktiskt roligare ju äldre dom blir. 

Alma älskar att vara ute! Hon spritter i hela kroppen när vi klär på henne. Hon och Ellen är riktiga uteungar. Noah uppskattar det inte lika mycket. Det har nog blivit för mycket film nu i vinter för han vill bara gå in och titta på film... Snart ryker SF-kids abonnemanget. Det har varit en räddning nu i vinter att ha det att sätta på. Han tittar endast på Astrid Lindgren filmer. Ellen är totalt ointresserad av film. På gott och ont. Hade varit skönt att ha det att ta till för att dom ska sitta lite still, men Ellen far runt som en bandyboll medan Noah sitter klistrad. Fast vi är glada att hon uppskattar att leka och gärna vara ute istället. 

Det har blivit mycket extrajobb för Niclas denna månaden. Tanken var att det skulle bli några timmar extra, men det slutade med nästan 100 timmar utöver hans jobb i skolan och som assistent. Så 12 kvällar och x antal nätter har jag haft alla barnen själv. Idag blir det nästan 30 timmar själv med alla. Känner mig oövervinnerlig! Det är inte kul att vara hemma själv med dom men det känns som en seger att klara det. Bara tanken på det för någon månad sedan gav mig magont. Men det går bättre än väntat faktiskt. Det känns skönt att veta att man klarar det även om det såklart är roligare och lättare när jag får hjälp. Man är dock som en urvriden trasa när alla somnat och man kan pusta ut. Dessa småbarnsår skojar man inte bort! 

Nu ska jag dricka upp mitt te och fortsätta läsa min bok innan det är dags att hoppa i loppelådan och hoppas på en lugn natt och en morgon som startar senare än 05.45 som verkar vara Ellen och Noahs nya vakna-tid...