Centrifugen

Man kan tro att vi bara sitter och rullar tummarna och njuter av det fina vädret men tjohoppsan vad livet varit intensivt nu. Det har känts som om någon kastat in oss i en tvättmaskin och satt den på full centrifugering. Att komma från lunken i Spanien till detta har verkligen varit ett mentalt kaos. Först nu kom det ifatt oss. Det tog nästan 4 veckor. Vi visste att den dagen skulle komma men inte när. Just nu känner jag bara för att låsa in mig i huset med oss fyra och inte gå ut på flera veckor. Det har blivit lite väl intensivt och det är lätt att det blir så när man vill hinna med allt och lite till. Det är jättekul att träffa nära och kära, det är inte där skon klämmer utan det är nog kontrasten från att ha varit bara vi fyra och våra dagar har varit helt designade efter barnens behov och nu helt plötsligt ska deras behov styras mellan allt annat som vi och andra gärna vill hinna med, detta har resulterat i mycket missnöjda barn och dom frustrerade föräldrarna kommer som ett brev på posten.

Det livet vi hade i Spanien var helt underbart och vi skulle vilja leva så resten av våra liv, men vi är medvetna om att det livet inte går att iscensätta här i Sverige. Vi har inte levt i Sverige med allt vad det innebär som tvåbarnsfamilj och det tar nog lite tid att hitta balans och rutiner i det eftersom det efter 4 veckor känns helt upp-och-ner och ohållbart att hålla detta tempot. Fikor, grillkvällar, middagar och kalas har avlöst varandra och har varit jättetrevligt där och då men nu kommer det ikapp. Så mycket vi träffat folk dessa 4 veckorna är vad vi träffat folk under flera månader tidigare så det är inte konstigt att orken kanske börjar ta slut. Vi uppskattar våra nära och kära väldigt mycket, så ni som läser och ingår i den skaran, känn er inte dumma men just nu har det bara blivit för mycket av det goda och det är vi som får lära oss att sätta gränser och lägga upp det smartare. Vi har haft några jobbiga dagar med barnen och dom kommer först för oss så nu kör vi en vecka med fokus på dom.

I helgen var vi i Ystad från fredag morgon till söndag eftermiddag. Ett besök på banken väntade och vi gick därifrån med ytterligare en grön bock och ett steg närmre vårt mål. Mer om det snart. Barnen var glada över att träffa farmor, farfar och "LL-da" (Hilda) igen. Ellen pratar om Hilda nästan varje dag och har försökt få Ove att jaga henne så som Hilda gör, vilket inte lyckats riktigt, så Ellen var glad över att få se henne igen.

I lördags var det kalas för kusinerna Wille och Viggo och farbror Jens och Ellen har pratat varmt om både "Lille" och "Giggo" länge nu och äntligen fick hon träffa dom också. Ett år till, sen kommer dom leka med varandra på riktigt, det är fortfarande en del leka-bredvid. Faster "Nanna" (Johanna) lyckades fånga våra godingar på två jättefina bilder. 

I lördagskväll var det cruising i Ystad och hela staden var fylld med gamla bilar av alla dess slag. Allt ifrån fina gamla 50-60-tals bilar till fula stylade Volvo 940 med stupfulla skånepågar i. Det var väldigt underhållande att titta på och vi undrade vart alla dessa människor gömmer sig alla andra 364 dagar om året. 

Jag älskar att åka till Ystad och hade mer än gärna flyttat dit. Hela den staden ger mig må-bra-känslor i hela kroppen och jag ser alltid fram emot våra trippar ner till svärisarna där. Det är något visst att åka ner med bilen proppfull med allehanda barnprylar för att stanna över natten. Det blir inte sådär stressat som det ibland är när man ska träffas över en middag och sen åka hem. Vi stannar alltid över natten när vi åker ner för att få ut maximalt av att träffas och slippa passa sovtider med barnen. 

Igår skulle jag på en informationsträff om min kommande utbildning, mer om det kommer, men den blev inställd pga sjukdom så vi åkte hem lite tidigare än tänkt vilket faktiskt var skönt så vi kunde få lite eftermiddag här hemma och hinna tvätta upp lite och få barnen i säng i rätt tid. Trodde vi. Ellen somnade som en stock kl 17 och sov hela natten visserligen. Men den där Noah slocknade som en stock kl 16.45 och vaknade igen efter 1,5 timme och var sedan vaken till kl 21. Vi som hade tänkt oss en kväll i soffan med mörk choklad, te och ett avsnitt "En natt på slottet". Tji fick vi. Det var bara att gå och lägga sig och hoppas på en sådan kväll ikväll istället, och det fick vi! Efter en fantastiskt fin sommardag. Vi har njutit av vår trädgård och barnen har badat tillsammans i baljan i skuggan och sedan gått nakna och plockat jord i våra odlingslådor.

En del av trädgården just nu. Växtligheten bara exploderar!

I eftermiddag blev det återigen fel med båda barnens lurar på dagen så hela eftermiddagen har det varit en kamp till och från och vi har fått ta fram allt extra tålamod vi övat upp nu under 2 år som föräldrar. Det är otroligt vad inställningen kan göra när tillvaron är gnällig, skrikig och klängig. Idag har jag inte brutit ihop en endaste gång trots att humöret hos dom båda har varit riktigt tråkigt. Varje sådan här dag vi har säger vi till varandra "Det är NU det händer. Detta är situationerna som gör att vi blir tålmodigare och bättre föräldrar", man vill bara kasta sig på golvet och skrika "JAG ORKAR INTE MER!!!" men det ger någon slags extraenergi att tänka så och då tar vi fram vårt lugna jag och orkar lite till. Många gånger fungerar detta men ibland bryter vi båda ihop. Det beror på dagsformen och nattsömnen.

Idag bytte vi barn och jag la Ellen som somnade som en stock direkt och Niclas tog Noah som har lite svårare för det där, men det hade gått bra till slut. Jag tog en timmes kvällspromenad med Sanna Ehdin i lurarna och njöt av ljummen luft och gula rapsfält. Jag älskar att bo på landet denna årstiden!

Nu ska jag krypa ner och hoppas på att Noah vill komma över och sova intill mig. Njuter så av att ha en bebis som vill sova tätt. En vacker dag vill han inte sova hos mig längre, tar vara på varenda en tills dess!